Är det okej att arbetsgivaren ger bonus till den som tränar på fritiden, eller är det vars och ens ensak? Blir kravet att leva sunt bara ytterligare en press i en redan jäktig vardag? Den viktiga och intressanta frågan tar tidningen Kollega upp.
Inte minst är det viktigt för oss som professionellt jobbar med att försöka motivera människor att leva “hälsosammare” (vad är det?) att lyfta blicken och fundera över vad som är mål och vad som är medel.
Jag tycker att det är viktigt att fundera över var skiljelinjen går mellan uppmuntran och moralism. Motivationen att till exempel röra sig mer bör komma inifrån, och då tycker jag det är helt ok om arbetsgivaren vill uppmuntra det på olika sätt. Men idag handlar väldigt mycket om att mäta, tävla och prestera och jag tror det är lätt att släcka träningslusten om man mer eller mindre tvingar anställda att vara med på olika “frivilliga ” aktiviteter.
Vad tycker du?
